Skottdagen

På dagen som inte fanns

Försvann jag någonstans

Jag flätade en krans av vårsnö och tö

Och satte den på en ungmö

Jag kysste hennes läppar och ville inte släppa

Förens jag blivit nerputtad från min täppa

Jag kom ner på marken och slickade av saven av barken

Sen såg jag upp på himlen blå, Den ville jag nå

Vinden tog mig och jag flög

Upp i luften och jag dög

Det var något märkligt

Ja, nästan verkligt

Det var som att dagen fanns

Och jag var någonstans