tisdag 29 mars 2016

På väggar och glas

Blod på väggar och glas
Blod för en sällsam extas
Blod - någonting gick i kras!
en vas
Blod för att släcka en törst

Ett nerblåst staket

Livet är inte mer än ett par brädor poesi
Det är så, ett nedblåst staket
Det finns inte så mycket mer under och bakom
Ett par ordvrängningar
och en sällsynt extas

Längst in

Vänd mig ut och in
Vänd mig ut och in
Vänd mig in - till ingenting
Vänd mig in till tankens branta baksida
Där förnimmelserna sjuder och tankar svävar över orden  
Där ska jag skrika mig hes och hälsa mina spermier välkomna
Där kan min mage får bubbla och armar darra
För där är inverters utvärtes, och utvärtes syns inte
Du själsblomma som växer i takt med tiden
Din doft är blott kännbar.
Ut och in
In och ut
Ut...
tillslut.

Skottdagen

På dagen som inte fanns
Försvann jag någonstans
Jag flätade en krans av vårsnö och tö
Och satte den på en ungmö
Jag kysste hennes läppar och ville inte släppa
Förens jag blivit nerputtad från min täppa
Jag kom ner på marken och slickade av saven av barken
Sen såg jag upp på himlen blå, Den ville jag nå
Vinden tog mig och jag flög
Upp i luften och jag dög
Det var något märkligt
Ja, nästan verkligt
Det var som att dagen fanns
Och jag var någonstans

måndag 28 mars 2016

Homage

Ett ekelöf ekade
Sekeldöd, i leken nödd
Att åter och åter i orden född
Som hjärtat i elden, het och glödd
Aldrig dör den store
Så länge ögon kan se
Så länge hjärtat kan känna
- Kan även jag få va med?