Låt min bitterhet få växa

Låt bitterheten växa som ett taggit vapen i min hand.
Så att jag sen kan svinga den som en spikklubba mot den heta solen.

Kärlekens skuggor vänder sig emot mig. Och bländar mig med sitt mörker.

Ta hand om dig

Ibland måste man komma. Få smeka sig själv. Ge sig själv den ömheten. Och låta det komma ut.

Ibland måste man gråta. Få ömka sig själv. Ge sig själv den ömkligheten. Och låta det komma ut.

Ta hand om dig själv. Ta hand om dig.

Jag dansar tango

Jag dansar tango

Med den första med den andra

Jag dansar

Jag dansar för att glömma bort ett sekel

av oroligheter

Jag dansar för jag inte vet det

Jag dansar, jag dansar

Jag dansar tango

Din vilda fägring

Ditt vilda hår. Din vilda fägring

Här står jag. Vek och ärlig

Skriver dikter om din skönhet. Men visar ej

Åh vad skulle det göra. Om det visar sig

Vad mitt hjärta viskar. Vad det skälver och det klagar.

Vad mina knän vill göra. Springa och jaga.

Din kropp. Din själ. Din mun.

Ha dig under täcket. Mjuk och tunn.

Ha dig vid min sida.

Alla hemska dar som jag måst lida

Men med dig. Med din hand och skuldra

Skulle de bli sköna, ljuva, hulda.

Jag skulle klara. Mitt arma svårmod

Min otillräcklig. Vekhet. Missmod.

Skulle läggas på en sjukbädd.

Med balsam vaddas.

Mina knän och fingrar skulle skaka.

Av din kärlek drabbas.

Och jag skulle gå. Stå. Och tala.

Och föra mig och dansa. Mänsklig vara.

Dina vilda ögon. Ditt vilda hår.

Rör mig in i själen. Stel jag står.

Min ord är statyer. Stela och tomma.

Rör sig ej en meter. Till dig de vill komma.

Rör sig ner på pappret. Där de tar sin form.

Här ute är det stilla. Där inne är det storm.

Ditt vilda hår. Din vilda hår

Bort du försvinner. Bort du går

Ditt vilda hår. Din vilda fägring

Bort du försvinner. Bort som en hägring.

Ångest i Magen

Jag har ångest i magen

Jag har ångest hela dagen

Fan mannen ta dig i kragen

OCH HÄNG DIG!!!!!!

Allting sluter sig

Helt plötsligt sluter sig allt omkring en

Vägarna närmar sig

kroppen sluter sig

Andningen blir hög och andtäppt

Armarna tunga

Huvudet växer och slocknar

Att bära omkring på en människokropp

Allting sluter sig runt en, tränger en, kväver en

Allting är långt borta. Kan inte nås. Kan inte kännas.

Det kommer. Som en flodvåg drabbar en.

Uppochnervänt tak som sluttar.

Och jag faller. I min säng. Faller.

Utan syrgas. Ut i rymden.

Med min fallskärm som inte vecklas ut.

Min händer som trevar

som inte vet vad de trevar efter.

I havets blåa vatten där luftbubblor svävar upp mot ytan.

Små kapslar av förgången strävan

sockerdrickan och barnens såpbubblor

Hela tiden ett fall. Den tunga kroppen. Den tunga människokroppen.

De stora havsmonstren flyter förbi med sina tomma blickar

Urtidsdjuren som krälar på boten

Nånstans där ändå en mussla

Med en pärla mellan sina läppar

En sista nyfiken stjärna

djupt nere under revbenen

En enkel melodi

Varje sak jag sär

varje sak jag är

Varje sak som skär

Sig med sig självt

Varje skratt som fastnat

Varje tår jag fält

Varje stund jag hastat

Bort ifrån mig själv

De ska mala ner till visor

Befriade från kött

Ska kastas ut som flisor

Till allt som varit dött

Och till dig som ännu lever 

Och gråter och är rädd

Ska jag lägga ner en vaggsång

Att jollra i din bädd

Min sång bär ingen sanning

Inget evigt, inget nu

Min sång är blott förvandling

Om du hör den är den du

Min sång är bara ord

Och ord och ord och ord

En enkel melodi

Som drunknar i en flod

Vårt liv är en störtflod 

Som dränker oss igen

En dag du spolas upp

Och lever omigen 

Med dig har du rester

Från tidigare liv

Du har nånting på huvet 

En enkel melodi