Jag var så fullkomligt fri
att universum sträckte ut sig ur mitt huvud
Allting var så fullkomligt och så tomt
Jag stod vid mitt fönster och kunde se, hur långt som helst
Jag såg människor som inte kunde prata
Jag gick utan att stöta till någonting
Världen skapades längs mina fötter
Jag sprang uppför en kulle
Jag visste inte längre om det var mina tankar jag hörde
eller om det var verkligheten som följde mig som ett eko
Snart skulle det inte spela någon roll längre
Verkligheten skulle upplevas verklig
Men nu var det tyst
och vidsträckt
Jag såg tomrummet
Människor Såg varandra
som om de ännu levde
(Det var en fråga jag inte ville ställa mig själv)
När ingen känner varandra, är det då vi trängs?
Jag sprang men världen tog slut
Eftersom jag stannade
Bygger människan världen
eller världen människan
Måste det skiljas åt.
