Ode över Klas

Ett ode över en kär man

Klas! Idag går vi på kalas!

Idag ska vi fira

Att byxorna ej är dyra

Idag ska vi fira

Att vi har betalat vår hyra

Idag ska vi fira

vid din lyra

Dansa som en myra

Klas! Idag går vi på kalas

Idag blir det vackert, fest och glöd!

Idag är ingen död

Idag är dagen röd

Och då ska vi vila

Med att fira

Klas

Det finns ett hjärta här någonstans

Som gått i kras

Utspillt vatten och en vas

Klas

Det finns här nånstans

En extas

En dans

Med dragspel och bas

Klas! Idag går vi på kalas!

Klas, livet tas

Men på jorden blott en fas

Så höj nu ditt glas

Och Skåla med emfas

Ett kalas för Klas.

Törnrosa

Var är min prinsessa?

Jag är ju törnrosa

Ligger i dvala

Väck mig med en kyss

Väck mig med en kyss!

Rädda mig från detta hemska slott

Vaktad av en drake

Jag är ensam!

Pratar i prosa...

Vi pratar i prosa

Tänker i poesi

Drömmer i måleri

Och älskar i musik

En dag, En dag.

En dag i sänder, tills tiden vänder

En dag till trott, tills vi vittrar bort

En dag att stå ut, tills tidens slut

En dag att kämpa! En dag att lämna

En dag av ovisshet, En dag, vad vi vet

En dag, sen tror jag på mirakel!

En dag, att själv gräva i saken

En dag att gå i kloster

En dag att göra vad man måste

En dag, och detta är ödets dag

En dag att slå slag, och inte förneka sitt Jag

En dag, blott en dag

Ja, detta är denna dag!

Därför är jag till

Släpp mig, dumma handske om min strupe

Jag behöver luft, jag behöver andas

Jag är född på jorden för att älska

För varför annars; gräset och äppelträden

Jag är till från mjölken av min mamma

Från stunden jag såg dig första gången

Från stunderna vi kan mötas i varandras blickar och inte blunda

Detta innefattar livet. Glöm det andra.

Bunden till en själ

Det känns som att det här har skrivits tidigare, av en annan person. Av mig?

Bunden till en själ

Ett hjärta och en kropp

Bunden till ett medvetande

Ett känsloliv

En värld, en förnimmelse

Ett sammanhang

Bunden till mig

Bunden till dig

Bunden till din närvaro

Bunden till din frånvaro

Bunden till känslan då du går

Bunden till känslan då du kommer

Bunden till alla gånger då jag bara vet att du finns.

Bunden till rummet och väggarna

Bunden till jorden då det bara är himmel omkring mig

Bunden till lagen att mindre föremål dras till större

Bunden till mitt minne

Till mitt hopp och förtvivlan

Bunden till mina händer och fötter i trädets höga grenar

Bunden till mitt yttre

Bunden till medvetandet om mitt yttre

Bunden till min blyghet

Bunden till min sexualitet

Bunden till mina smala armar och min beniga näsa

Bunden till min spegelbild som följer mig som en skugga

Bunden till hungern, till livet, till saknaden, till hatet

Bunden till hemmet, till huset, till fadern, till modern

Till saknaden

Bunden till gräset, till jorden, till svalorna, till vattnet

Bunden till en kropp

Bunden till vattnet

Ensam i Åtvid

Jag var så fullkomligt fri

att universum sträckte ut sig  ur mitt huvud

Allting var så fullkomligt och så tomt

Jag stod vid mitt fönster och kunde se, hur långt som helst

Jag såg människor som inte kunde prata

Jag gick utan att stöta till någonting

Världen skapades längs mina fötter

Jag sprang uppför en kulle

Jag visste inte längre om det var mina tankar jag hörde

eller om det var verkligheten som följde mig som ett eko

Snart skulle det inte spela någon roll längre  

Verkligheten skulle upplevas verklig

Men nu var det tyst

och vidsträckt

Jag såg tomrummet

Människor Såg varandra

som om de ännu levde

(Det var en fråga jag inte ville ställa mig själv)

När ingen känner varandra, är det då vi trängs?

Jag sprang men världen tog slut

Eftersom jag stannade

Bygger människan världen

eller världen människan

Måste det skiljas åt.

Måkläppen

En söt liten nonsensdikt om det som en gång var Skånes fjärde största ö. Måsbeståndet var en gång ganska stort men på grund av att landtungan växte samman med fastlandet halverades måsstammen, i och med de hungriga rävarna.

Må kläppen klappa

Må steppen stappa

Må räven rappa