Livet utspelar sig en höstdag

Plötsligt under våryran tänker jag tillbaka på hösten. Om jag skulle sammanfatta hur det är att leva skulle jag ta en höstdag som exempel sådär vid september, oktober, på starten av en termin, man har precis lyckats anpassa sig till de nya förutsättningarna och har inte hunnits fullt bli fast i den stora höstdepretionen, ungefär som jag beskriver det nedan.

Livet utspelar sig en höstdag

En känsla av: inget speciellt

Du andas luften i stora klunkar

Himlen är vit och träden är kala

Motivationen är ett ringa strävande

Du går upp på morgonen utan att ifrågasätta

Äter frukost och borstar tänderna i makligt tempo

Du har inga orosmoln och ditt välbefinnande är fast förankrat

Lyckan är ingen strävan
utan ett tillstånd som då och då dyker upp i samtal med goda vänner
eller när musiken plötsligt griper tag i dig

Du längtar till fredag utan att för den skull vara olycklig på måndag

Sommaren är förbi och det är långt till Jul

Inget att oroa sig över, inget att längta efter.