Alltings undergång

Jag ser väggarna och taken rasa

Bokhyllor bryts, tv-apparater spängs

Böcker och cd-skivor faller ner, krossas eller demoleras

Golvet bryts upp, golvplankor böjs och fläks upp

Allting faller. Och jag sitter kvar. I samma soffa. Och tittar. Tittar. Tittar på samma tv. Som exploderat och ryker. Och samma tvprogram visas med mänskor som pratar utan att höras. Dom väsnas utan att väsnas. Och framför mig är bokhyllor och bråten. Väggarna omkring mig faller ner. Jag ser himlen och jorden. Molnen som färdas. Och de styckas. Rivs. Sårade molntussar. Och himlen rivs. Som blixtar i det klarblå. Som en jättelik machete bakom kulissen. Himlen faller ner som papper mot scenen. Solen andas tungt. Tar ett djupt andetag och sväller som en ballong. Dens heta sken bränner mig i huden och smälter bort ett lager av mig. Sen drar den ihop sig. Solen. Och sen exploderar den. Allt är förstås bara vitt. Och rött. Och svart. Sen är den borta. Och det gråa breder ut sig. På marken och på det vi kallat himlen. Det gråa havet i horisonten. Så stilla. Så stilla som en cementvägg.

Allt har lossnat. Allt har försvunnit. Och jag börjar lossna. Mina ögonbryn börjar vittra ner i min syn. Mina ögonfransar trasslar in sig i mitt synfält som ett fågelbo. Jag blinkar och de är borta. De rullar ner för min kind. Sen ögonlocket lossnar och faller. Hakan släpper och faller ner mot min hals. Knakar lite. Huden runt mig håller den fast och den tyngs och tyngs. Den vilar mot min bröstkorg. Och händerna försvinner. Armarna tappar sina händer. Finger för finger lossnar. Klick klick för varje led. Och bröstkorgen lossnar. Revbenen faller ner och byter plats med varan. En skåra bryter fram som ett blixtlås i mitten av min kropp. Och allting faller ut. De revben som finns kvar böjs ju. Som en ståtlig snäcka som vill stoltsera. Och Hjärta och lungor och lever och gallblåsa. Och alla vener och artärer som godisremmar över den blodröda saftiga suflen. Det faller ut. Och huvet lämnar. Knak har det lossnat från sin plats. Ögonen faller upp i taket och ner på jorden. Och rullar och snurrar när huvudet snurrar och rullar på golvet. Och tv tjuter med sitt piiiiiiiiiip. Den kan ingen stänga av. Och allting bara andas. Tungt över ingenting.