En höstdikt

Från mina håla, från min buske

tittar jag fram

Under en flugsvamp, under ett löv

Tittar på solen som är röd

Tiden flyger som en komet

Vart den tar vägen, ingen vet

Bladen blir gröna, gula och röda

En snigel går sakta och snart är vi döda

Träden blir kala, med fingrar så smala

Himlen blir rosa, lila och svart

Stjärnor blir klara och snart är det natt

Jag dricker en regndroppe från ett blad

Nått måste göras, frågan är vad?

Jag samlar löven i en hög

Åt kära herr daggmask, hoppas den dög

Vinden blåser så kall

Nu väntar en vinter vi måste stå pall

Herr grävling och fru Hasselmus

Hos dom jag kurar i ett hus

Här kan vi ducka för vind och storm

Medan värme blir kyla, och det nya tar form

Ja här har vi samlat vårt vinterförråd

Delar med sig åt andra som inte har råd

Och hösten den blåser

Den yrer upp löv

En snigel går sakta

Och snart är jag död