När prestationsångesten kom över mig som ett åskväder
tittade jag ner på gräset
på min fötter, som gick där
Mina fasta steg mot dess mjuka yta
Gräset var mitt, stegen var mina
Ingen kunde ta dem ifrån mig
Ingen kunde mäta eller bedöma dem
Jag fann min tilltron till varandet
Till allt det som Är
Tankarna är som tomtebloss i vinden
Grässtråna sträcker sig mot horisonten
Mina axlar kunde sjunka
Blicken kunde lyftas
Himmel och jord
Och löven som darrar i vinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar