Karl XII

Jag är inte Nazist men....

Knappt hade han tillträtt förens

Knapparna på kappan knäpptes

Och kanonerna knall

Kulorna vissla “Detta ska hädanefter bliva min musik”

Var den unga monarkens replik

Dansken han sprang och blodet det rann

När Polen blev hall och konungens stall

I fem år det small, medan Livland, Estland och Reval gick på fall

Han kämpa i Narva

Med Karoliner så arma

Med ben och armar

De panga och larma

Nu var det svear som larma mest

Trots att de ingalunda var flest

Men mot ryssen han stöp

När maten den tröt

Med ett sår i sin fot

Och med ett visst övermod

Vilsna generaler stod

Ensamma, mot ryssen som log

I Poltava röntes skada

Och Karl med sitt sår

Grina illa från sin bår

Ack detta var inte vad Konungen hade tänkt

Men aldrig att han gick med huvudet sänkt

Han hamna hos osmaner 

Bland palmer och oceaner

Han ville ha en visir på sin färd

Men det var inte mödan värd

Han fick ligga på en divan och kurera

Medan fienderna i norr, de blev bara flera

Och Turkarna, dem kunde han frustrera

Kalabalik uti Bender

Ja ni ser vad som händer

När man slappar för länge i främmande länder

Kalle bröt upp, som en nyvaken tupp

Men utan sin trupp, Själv på pollen över vart gupp

I ett fort i Stralsund han stanna en stund

Sen vidare mot Ystad, öster om Lund

Nu var hans rike utan dess like...

Var var hon nu, älskarinnan Nike?

Men skam den som ger upp

Mot Norge med ny trupp

Men tillbaka igen till Skåne

Ja nu började han likna en fåne

På Katte i Lund med en döende hund

Nu var det dags, en slutgiltig stund

Åter i väster och det var ingen semester

Av den Karolinska armén det var nu blott rester

I en fästning i Fredrikshall, bland krutrök och knall

Slutligen, på riktigt, en konung på fall

Man tror det knappt

Det hände så rappt

Kappan var knäppt

Men han fick sig en knäpp

Det var knappen på kappan 

Som knäppte hans knopp

Och där tog det stopp 

För en konung med hopp

Att rädda Storsveriges kropp

För av drömmar blir stoft

Och värjor till rost

Och det som en gång var Sverige förevigt är lost

Men av Karl den store fick vi ju dock

En sann legendar och spännande kost