Jag färdades genom ett böljande landskap
För att finna det gyllene äpplet
Förbi vägarnas myllrande brus
Förbi parkernas gälla skratt
Och skogens juma sus
Förbi de höga skrikens tävlan om luft
Till det öppna landskapets stillhet där kroppens eko kan höras
liksom den ensamma fågeln
Där, vid Gaias fot växer trädet med frukten
Nästan vit, skimrande mot den bleka kvällssolen
Tynger äpplet ner min hand
Ur dess glödande kött suger jag kraften att komma tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar