Jag mår illa av tid som går
Av den kroppsliga process som är människan
Samma sak fast lite mindre, lite mer
Allt. Och sen bara trötthet, hunger. Och mättnad och ett klarvaket tillstånd då jag undrar vad som händer.
Tiden vandrar på tapeterna. Tiden vandrar på din hud.
Och hår och skägg. Och svetten som luktar.
Var föds nya tankar? I minuten? I ljuset? I den främmande luften?
Ur koldioxiden vi andas ut?
Det blixtrar och åskar någonstans. Jag känner bara doften av gas och partiklar.
Tid som tar mitt liv
och ger mig nytt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar